För ett tag sedan hittade jag (paradoxalt nog) via Dropular till serietecknaren Stuart McMillens webbsida Recombinant Records. Den seriestripp som främst fångade mitt intresse är titulerad ”Amusing Ourselves to Death”, utgår ifrån Neil Postmans bok med (nästan) samma namn och avhandlar dagens dataöverbelastning genom att jämföra George Orwell och Aldous Huxleys klassiska litterära dystopier. Det hela är en mycket intressant vinkling av den extrema mängd iformation som sköljer över gemene man idag, där Huxley antas vara den av författarna i fråga som bäst förutspådde framtiden. McMillen menar med Postmans ord efter Huxleys böcker bland annat att industriländers befolkning, snarare än att ockuperas av en storebrorsmakt, förlorar fritt tänkande i och med den konstanta törsten efter information och underhållning – vilket får oss att angripa en ”trivial kultur”.
Samtidigt är det uppenbart att Orwell absolut inte var fel ute på sina håll. Även om ett ”Internet Filter Dept.” inte är direkt framträdande här i Sverige (?) är detsamma ett påtagligt fenomen i andra delar av världen. Vidare, kommer mänskligheten inte alls hämmas av en totalitär supermakt utan istället genom bristen på makt i form av ”tekniska lösningar”, likt HAL 9000 i Stanley Kubricks ”2001: A Space Odyssey”? Även osäkerheten medför sitt till det kusliga i situationen.
Nu är ju fenomenet i fråga ingen ny upptäckt på något vis, vad jag emellertid tycker är absolut märkligast är att det inte uppmärksammas mer än vad det faktiskt gör. Visst existerar begrepp som ”information overload”, böcker har skrivits om ämnet, man talar till och med halvt sarkastigt om att ”spotifiera” helt andra sektorer än kulturinfluerade sådana – men likväl har jag svårt att se att det hela tas på allvar. Jag ska inte säga att jag inte är medskyldig, men hur det nu än förefaller med än det ena, än det andra är serien i fråga värd din eftertanke. Jag vet i alla fall en som till jul önskar sig ”Du sköna nya värld”.