Det rent generella beteendet för en bloggare så här på nyårsafton är troligtvis att skriva en liten resumé över det gångna årets händelser, men då Emmy redan lyckats med det konststycket låter jag det vara. Istället tänkte jag tipsa om några relevanta websidor som på ett eller annat vis berört mig under årets gång. Håll till godo!
Blue Highway har jag berättat om förut och denimeldsjälarna ifrån Eskilstuna har precis lanserat sin nya hemsida med allt vad det innebär. Personligen har jag tagit på mig det ärorika arbetet att översätta deras språkliga bravader till engelska. Väldigt roligt, och trevligt med ny bekantskap!
Johanna Billingskog heter en minst sagt inredningsentusiastisk Södermalmstjej som driver formgivningsbloggen Johanna.B. Under ett par år har Johanna skapat egna inredningsartiklar, och strax innan jul bestämde hon sig för att lansera en webshop för bloggen. Här trivs underbart fina grytunderlägg, stämningsfulla julstrumpor, stilrena illustrationer tillsammans och andra fina heminredningsartiklar. Rekommenderas varmt!
Johannas pojkvän tillika min klasskamrat Love Nyberg har även han gjort en vidare binär satsning. Förutom att ha rustat upp sin blogg Jacksoncage kommer han inom en snar framtid även behålla samma spår beträffande Love Music, Loves konsultföretag med inriktning mot kultur- och musiksektorn. Så vitt jag känner Love är jag säker på att 2010 kommer vara mycket gångbart för herrn i fråga.
Bakom domänen Knarr.nu återfinns den konstant inspirerade teknologi- tillika kulturfantasten Simon Mattisson, vars bekantskap jag kom att erhålla på det gamla goda IRC-nätverket anno 2006. Vad Knarr kommer komma att innehålla nästa år är jag inte säker på, men tro mig när jag säger att det kommer bli fabulöst – såväl grafiskt som innehållsmässigt!
Designkollektivet Loud Major har under 2009 sett många nya kreatörer under dess flagg, och jag är säker på att detta kommer hålla i sig till 2010. Dessutom kommer jag, som Unyo, tillsammans med dess överhuvud Victor Jönsson släppa en splitsingel. Can’t wait for that!
Vad mig anbelangar kommer även jag att hålla fanan högt inför det nya året, men vad det innebär rent konkret är för tillfället höljt i dunkel. Låt oss för tillfället säga att det innebär ord. Och Moln.
Gott nytt!
Alla gillar zombies. Vare sig det gäller fiktiva eller akademiskt påpekade existerande diton så har man utan undantag en relation till de halvt livfulla kadaverkisarna. Enligt Wikipedia kan en zombie betecknas – främst i den karibiska versionen av voodoos - som ”en människa vars sinne behärskas av en annan eller vars viljeförmåga helt försvunnit, alternativt en död människa vars kropp återfått livet enbart i så måtto att den kan röra sig och eventuellt utföra en mästares order”. Helt klart både roligare och skojfriskare än kristendomens konstanta påpekande om skärseld, hin håle och yada yada.
Hur som helst, de själlösa skojarna är som vi alla vet vilt framträdande i nutida underhållning. Emellertid existerar det inte någon klok webbportal för zombiereferenser. Eller, det var i alla fall vad Luke Morris ansåg när han skapade We Are Zombies - och med facit i hand är han på god väg att åstadnkomma skapa en sådan portal. We Are Zombies har framtagits med ambitionen att vara en fullfjädrad samlingsplats för zombierelaterad konst och underhållning – men även för att uppmana till ny sådan. Luke å sin sida har tidigare utformat det eminenta musikcommunityt CLLCT och kan, som man ibland säger, sina grejer. Klicka er in på siten and spread the zombie fun!
För ett tag sedan hittade jag (paradoxalt nog) via Dropular till serietecknaren Stuart McMillens webbsida Recombinant Records. Den seriestripp som främst fångade mitt intresse är titulerad ”Amusing Ourselves to Death”, utgår ifrån Neil Postmans bok med (nästan) samma namn och avhandlar dagens dataöverbelastning genom att jämföra George Orwell och Aldous Huxleys klassiska litterära dystopier. Det hela är en mycket intressant vinkling av den extrema mängd iformation som sköljer över gemene man idag, där Huxley antas vara den av författarna i fråga som bäst förutspådde framtiden. McMillen menar med Postmans ord efter Huxleys böcker bland annat att industriländers befolkning, snarare än att ockuperas av en storebrorsmakt, förlorar fritt tänkande i och med den konstanta törsten efter information och underhållning – vilket får oss att angripa en ”trivial kultur”.
Samtidigt är det uppenbart att Orwell absolut inte var fel ute på sina håll. Även om ett ”Internet Filter Dept.” inte är direkt framträdande här i Sverige (?) är detsamma ett påtagligt fenomen i andra delar av världen. Vidare, kommer mänskligheten inte alls hämmas av en totalitär supermakt utan istället genom bristen på makt i form av ”tekniska lösningar”, likt HAL 9000 i Stanley Kubricks ”2001: A Space Odyssey”? Även osäkerheten medför sitt till det kusliga i situationen.
Nu är ju fenomenet i fråga ingen ny upptäckt på något vis, vad jag emellertid tycker är absolut märkligast är att det inte uppmärksammas mer än vad det faktiskt gör. Visst existerar begrepp som ”information overload”, böcker har skrivits om ämnet, man talar till och med halvt sarkastigt om att ”spotifiera” helt andra sektorer än kulturinfluerade sådana – men likväl har jag svårt att se att det hela tas på allvar. Jag ska inte säga att jag inte är medskyldig, men hur det nu än förefaller med än det ena, än det andra är serien i fråga värd din eftertanke. Jag vet i alla fall en som till jul önskar sig ”Du sköna nya värld”.
Jag gör som alla andra och tipsar om Small Worlds, ett flashspel av David Shune med ambitionen att få dess spelare att upptäcka. Kanske inte bara hur själva spelets fantastiska miljö ser ut fullt utzoomad, utan även bakomliggande teman, meningar och individens betydelse i det stora hela. Utformningen må vara tekniskt sparsmakad, men det är just minimalismen i enlighet med spelets ideologiska djup som medför mycket till den oerhörda sympati som väcks i mig. Small Worlds är en kandidat i webbläsarspeltävlingen Casual Gameplay Design Competition #6, oerhört estetiskt tilltalande och förbluffande vackert. Spela här.
Renodlat slösurfande är nödvändigtvis inget negativt. Genom Ola Skoogs blogg fann jag idag tidernas mest imponerande halloweendräkt i form av Eric Testreotes ”Papercraft Self Portrait”. Kika på framtagningsprocessen samt omgivningsbaserade foton via Flickr och/eller Erics hemsida.