Jag vill tro att en viss del av min fascination för Touch även ligger i deras hemsida. Den känns nästan lite som ett bibliotek – mycket omfattande vad gäller information och rik på olika typer av innehåll. Såväl audio, video, bild och text av god kvalitet återfinns här med en väldigt konsekvent ram i den experimentella och ljudkonstnärliga framtoningen.

En annan väldigt trevlig del av Touch, och den som gav idén till det här inlägget, är den egna digitala kokboken som rymmer många recept av växlande slag. Recepten i fråga är ofta mycket säregna och tycks vara skrivna och publicerade av Touchs artiststall samt deras vänner. Den vegetariska delen är spännande och här har jag hittat ett av mina favoritrecept i form av Daniela Cascellas  ”Grandmother’s pasta (nonna Maria)”. Russin i pastasås, alltså. Sicken grej.

Se även Anthony Flanagans magnifika ”Cheese, Onion, Tomato, Salt”, som likt titeln förespråkar går ut på att äta en bit ost, en tomat och en gul lök. Var för sig. En tugga i taget per ingrediens. Med lite salt på. Ett mäkta smarspakat recept som måste prövas snarast.

Den här bilden tog jag med min telefon i Alvik i höstas under en lunchpromenad.

Boomkat gjorde det bra ifjol när de lät en hel uppsjö artister, musikskribenter och skivbolagskisar rada upp sina musikaliska favoriter ifrån 2011, oavsett medium. Jag tänkte försöka mig på något liknande, två månader för sent. En stor del av behållningen med Boomkat-listorna var att hela album i dessa listor blandades med EP:s, tolvtummare och mp3-releaser. Kanske kan jag ta mig för en mer traditionell årsbästalista i december i år istället. Antingen det, eller så struntar jag i rangordningshysterin även då.

Bäst 2011:

• Isan – Eastside (Kesh Recordings)
• Seefeel – Seefeel (Warp)
• Loscil – Coast/ Range/ Arc (Glacial Movements Records)
• Hauschka – Salon des Amateurs (FatCat)
• Tape – Revelationes (Häpna)
• Tim Hecker – Ravedeath, 1972 (Kranky)
• Alva Noto + Ryuichi Sakamoto – summvs (Raster-Noton)
• Stephan Mathieu – Remain (Line)
• Burial – Street Halo (Hyperdub)
• Shackleton – Fireworks (Honest Jon’s)
• Radiohead – The King of Limbs (Självutgiven, XL Recordings)
• Biosphere – N-Plants (Touch)
• Ohayo – The State We Are In (Häpna)
• Africa HiTech – 93 Million Miles (Warp)
• A Winged Victory For The Sullen – A Winged Victory For The Sullen (Kranky/Erased Tapes)
• Saito Koji – Music (Resting Bell)
• Saito Koji – Luck (Resting Bell)
• Saito Koji – Early Works (Kokeshidisk)
• Actress – Harrier ATTK/Gershwin (Nonplus)
• Burial/Four Tet & Thom Yorke – Ego/Mirror (Text Records)
• Fennesz – Seven Stars (Touch)
• Antikollaps – Sköra Nya Värld/Faller Aldrig Fritt (Självutgiven)
• Björk – Biophilia (One Little Indian)
• Simon Scott – Depart, Repeat (Sonic Pieces)
• The Field – Looping State Of Mind (Kompakt)
• Panda Bear – Tomboy (Paw Tracks)
• Anne-James Chaton – Événements 09 (Raster-Noton)

Kontentan är nog att 2011 på flera sätt var ett riktigt ruggigt år men att det turligt nog åtminstone bjöd på en hel del ny, fin musik. Som ni ser har jag med Saito Koji hela tre (3) gånger på min lista. Det beror enbart på att han är så himla bra. Men mer om det en annan gång, som man ju brukar säga.

Tanken är väl att jag när kursen är slut ska kunna läsa mindre små texter och kunna prata skaplig isländska. Skulle gärna besöka Icelandic Airwaves någon gång också. Tänk att få se Hildur Guðnadóttir live. Kan även tänka mig att katterna på Island är väldigt tama, mjuka och fina. Bara en sådan sak vore ju värd att stanna för.

Memmyn pratar när
vinterskruden tar sig
Brödbaket stundar

Jag har för närvarande inte särdeles mycket att säga här. Så, för att hälla lite vatten på inläggskvarnen visar jag er ytterligare en bild som jag har tagit på en fransk katt. Den här är gråspräcklig och sitter och surar i ett fönster.

Som många vet finns det en uppsjö musikapplikationer för allas vår iPhone. En av dem som verkligen fångat min uppmärksamhet är NodeBeat. Enligt utvecklarna Seth Sandler och Justin Windle handlar det mer specifikt om en ”experimental node-based audio sequencer and generative music application”, vilket sammanfattar det hela ganska bra.

Applikationen är färggrann och sparsmakad i sin design och tillåter användaren att skapa små elektroniska symfonier genom att flytta ut oktav- och notnoder på skärmen. När de pulserande oktavnoderna sammankopplas med notnoderna framförs olika ljud, beroende på hur nära noderna är varandra. Vidare kan användaren förändra diverse attribut så som vågformer, eko, rörelse attack, decay och release. Det finns dessutom både ett lyssningsläge och ett som är mer kreativt, beroende på vilket man föredrar för stunden. Såväl det slumpmässiga som det mer arrangerade medför ofta en väldigt trevlig lyssning.

Här kan ni lyssna på en av mina NodeBeat-kreationer. Hörlurar är nog att föredra.

Nodebeat finns även till iPad, Android, Windows, Linux och Mac. Go check!

”Every evening when I’ve called my girlfriend to rant about receiving another Loscil album by mail, I have simply discussed the music itself and not the musician behind it. It has previously just existed in all its glory. But whenever I wander home from the commuter train at a quarter to one in the morning, I do now realize that Scott Morgan and his wife is midway of cooking dinner for their children. They’re right in the middle of the life that they share altogether.”

Läs hela texten och titta på Caleb Kimbroughs vackert tillhörande foto genom att klicka här.

Tillägg: Texten hittar ni på sida 32.

Klockan är cirka halv fem på morgonen och jag sitter bredvid Emmy på en överfull nattbuss på väg mot Skavsta flygplats. Vår resa mot Paris har nu pågått i ungefär två och en halv timma och natten dessförinnan har jag sovit ungefär en och en halv sådan.

Jag lyckas emellertid slumra till då och då, åtminstone när jag inte väcks av pratglada studenter, diskuterandes det akademiska (samt det inte fullt så akademiska) livet som ung och kunskapstörstande i Uppsala.

Jag behöver något som skärmar av mig ifrån sorlet och det är då jag klickar igång Stephan Mathieus »Remain«, en omvälvande och fromt inlindad timme av atmosfärisk ljudkonst. Fem minuter senare slocknar jag igen.

Det är inte förrän när vi bara är någon kilometer ifrån flygplatsen som Emmy petar på mig och säger ”titta, titta vad fint”. Jag öppnar förstrött ögonen och ser en glödande uppgående sol hovra över det dimmiga landskapet. Tyvärr fångade jag den inte lika precist med min telefon, men jag tycker ändå att jag lyckades skapligt.