En av de mest älskvärda tv-serieskaraktärerna är, som många av er säkert vet, FBI-agenten Dale Bartholomew Cooper. Cooper tillkallas, i David Lynchs och Mark Frosts Twin Peaks, som huvudsaklig utredare vid mordet på Laura Palmer och har förutom en förkärlek för munkar ett gentlemannamässigt uppförande av sällan skådat slag, som minsann återigen är värd att nämnas. Inte bara är det Coopers ödmjuka sätt och personlighet som fångar ens omedelbara uppmärksamhet, utan även agentens förmåga att formulera de mest entusiasmerande, berikande och klipska kommentarerna precis i rätt läge. Jag tänkte att det kunde passa sig att dela med sig av ett, i min mening, av hans absolut bästa citat. Mycket tänkvärt, och inte minst oerhört inspirerande.

”Harry, I’m going to let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don’t plan it. Don’t wait for it. Just let it happen. It could be a new shirt at the men’s store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot black coffee.”

- Special Agent Dale Cooper

Blue Highway har jag berättat om förut och denimeldsjälarna ifrån Eskilstuna har precis lanserat sin nya hemsida med allt vad det innebär. Personligen har jag tagit på mig det ärorika arbetet att översätta deras språkliga bravader till engelska. Väldigt roligt, och trevligt med ny bekantskap!

Johanna Billingskog heter en minst sagt inredningsentusiastisk Södermalmstjej som driver formgivningsbloggen Johanna.B. Under ett par år har Johanna skapat egna inredningsartiklar, och strax innan jul bestämde hon sig för att lansera en webshop för bloggen. Här trivs underbart fina grytunderlägg, stämningsfulla julstrumpor, stilrena illustrationer tillsammans och andra fina heminredningsartiklar. Rekommenderas varmt!

Johannas pojkvän tillika min klasskamrat Love Nyberg har även han gjort en vidare binär satsning. Förutom att ha rustat upp sin blogg Jacksoncage kommer han inom en snar framtid även behålla samma spår beträffande Love Music, Loves konsultföretag med inriktning mot kultur- och musiksektorn. Så vitt jag känner Love är jag säker på att 2010 kommer vara mycket gångbart för herrn i fråga.

Bakom domänen Knarr.nu återfinns den konstant inspirerade teknologi- tillika kulturfantasten Simon Mattisson, vars bekantskap jag kom att erhålla på det gamla goda IRC-nätverket anno 2006. Vad Knarr kommer komma att innehålla nästa år är jag inte säker på, men tro mig när jag säger att det kommer bli fabulöst – såväl grafiskt som innehållsmässigt!

Designkollektivet Loud Major har under 2009 sett många nya kreatörer under dess flagg, och jag är säker på att detta kommer hålla i sig till 2010. Dessutom kommer jag, som Unyo, tillsammans med dess överhuvud Victor Jönsson släppa en splitsingel. Can’t wait for that!

Vad mig anbelangar kommer även jag att hålla fanan högt inför det nya året, men vad det innebär rent konkret är för tillfället höljt i dunkel. Låt oss för tillfället säga att det innebär ord. Och Moln.

Gott nytt!

Scott Hansen, annars mer känd som Tycho, har precis släppt sin senaste EP vid namn ”Coastal Brake”. Den är fantastisk, och förutom originalversionen av titellåten återfinns remixer av Manual, Hatchback och Lusine. Nedan framför Scott ”Coastal Brake” på Ghostly Internationals tioårsfest. Givetvis är även detta fantastiskt.

Hur som helst, de själlösa skojarna är som vi alla vet vilt framträdande i nutida underhållning. Emellertid existerar det inte någon klok webbportal för zombiereferenser. Eller, det var i alla fall vad Luke Morris ansåg när han skapade We Are Zombies - och med facit i hand är han på god väg att åstadnkomma skapa en sådan portal.  We Are Zombies har framtagits med ambitionen att vara en fullfjädrad samlingsplats för zombierelaterad konst och underhållning – men även för att uppmana till ny sådan. Luke å sin sida har tidigare utformat det eminenta musikcommunityt CLLCT och kan, som man ibland säger, sina grejer. Klicka er in på siten and spread the zombie fun!

Mellan 13 och 15 augusti i år anordnades OSC09, ”festivalen med fokus på elektronisk musik och konst”, i Stockholm. Där uppträdde bland annat Ada, Todd Terje, Andreas Tilliander och Scuba. Axel Willner, sedan ett par år tillbaka mer känd under pseudonymen The Field, var också där. Axels framträdande spelades in och lades, liksom flertalet andra inspelningar, upp på Pacemaker.net. Lyssna på hans liveset ovan – and be, oh, so amazed.

Jag är väldigt imponerad av Google Waves möjligheter till vidare digital kommunikation och jag har under ett par dagar erhållit ett antal invites till tjänsten i fråga – vilka nu bortskänkes till välgörande ändamål. Hojta via en kommentar eller ett mail, så ska vi se vad vi kan göra åt saken. Under väntetiden kan man unna sig en lyssning på finfina Waves, Waves, Waves av M83.

Dina läppar är fulla av sånger/dina dagar är fulla av tid

För ett tag sedan hittade jag (paradoxalt nog) via Dropular till serietecknaren Stuart McMillens webbsida Recombinant Records. Den seriestripp som främst fångade mitt intresse är titulerad ”Amusing Ourselves to Death”, utgår ifrån Neil Postmans bok med (nästan) samma namn och avhandlar dagens dataöverbelastning genom att jämföra George Orwell och Aldous Huxleys klassiska litterära dystopier. Det hela är en mycket intressant vinkling av den extrema mängd iformation som sköljer över gemene man idag, där Huxley antas vara den av författarna i fråga som bäst förutspådde framtiden. McMillen menar med Postmans ord efter Huxleys böcker bland annat att industriländers befolkning, snarare än att ockuperas av en storebrorsmakt, förlorar fritt tänkande i och med den konstanta törsten efter information och underhållning – vilket får oss att angripa en ”trivial kultur”.

Samtidigt är det uppenbart att Orwell absolut inte var fel ute på sina håll. Även om ett ”Internet Filter Dept.” inte är direkt framträdande här i Sverige (?) är detsamma ett påtagligt fenomen i andra delar av världen. Vidare, kommer mänskligheten inte alls hämmas av en totalitär supermakt utan istället genom bristen på makt i form av ”tekniska lösningar”, likt HAL 9000 i Stanley Kubricks ”2001: A Space Odyssey”? Även osäkerheten medför sitt till det kusliga i situationen.

Nu är ju fenomenet i fråga ingen ny upptäckt på något vis, vad jag emellertid tycker är absolut märkligast är att det inte uppmärksammas mer än vad det faktiskt gör. Visst existerar begrepp som ”information overload”, böcker har skrivits om ämnet, man talar till och med halvt sarkastigt om att ”spotifiera” helt andra sektorer än kulturinfluerade sådana – men likväl har jag svårt att se att det hela tas på allvar. Jag ska inte säga att jag inte är medskyldig, men hur det nu än förefaller med än det ena, än det andra är serien i fråga värd din eftertanke. Jag vet i alla fall en som till jul önskar sig ”Du sköna nya värld”.

Jag gör som alla andra och tipsar om Small Worlds, ett flashspel av David Shune med ambitionen att få dess spelare att upptäcka. Kanske inte bara hur själva spelets fantastiska miljö ser ut fullt utzoomad, utan även bakomliggande teman, meningar och individens betydelse i det stora hela. Utformningen må vara tekniskt sparsmakad, men det är just minimalismen i enlighet med spelets ideologiska djup som medför mycket till den oerhörda sympati som väcks i mig. Small Worlds är en kandidat i webbläsarspeltävlingen Casual Gameplay Design Competition #6, oerhört estetiskt tilltalande och förbluffande vackert. Spela här.

Symaskinsinstallation i Eskilstuna.

Att besitta ett genuint intresse för något och utöva detsamma med passion och talang medför inte sällan ett imponerande slutresultat. De denimfrälsta Eskilstuna-bröderna Hampus och Douglas är således inget undantag. Via min klasskompis Patrik hittade jag till de båda brödernas (samt Patriks) t-shirtbutik Tuppenja och sedermera till de nämndas jeansblogg Blue Highway. Jeansförälskelsen är påtaglig och man kan inte annat än att beundras av det intryck som bomullsbaserade byxor och dess länge bevarade kultur väckt hos de tre. Med detta i åtanke ter det sig heller inte konstlat att bröderna i fråga är jeansansvariga på varsitt JC i Eskilstuna. Bloggen ifråga är oerhört uppseendeväckande och bidrar till en annorlunda syn på jeans som företeelse och fallenhet.

Egenproducerad Blue Highway-byxa ifrån Jelt-denim.

Blue Highway tar sin utgångspunkt i att ”fokusera på vintage-denim”, vilket inte minst märks gällande brödernas nästintill maniska jakt på nytt material – såväl på Ebay som i den amerikanska öknen. Men det stannar emellertid inte där – de båda bröderna besitter även en verkstad hemma i Eskilstuna där de dessutom tillverkar egna jeans från grunden. Såväl denimtyg som sömtråd, nitar och blixtlås inköps personligen av bröderna varpå de utifrån detta med varsamhet skapar sina egna byxplagg. Det rör sig alltså om verkligt hantverk, noggrannhet och den konstanta passionen för jeans – betraktat såväl som ett basplagg som en hel kultur.

Minst sagt beundransvärt. Kika vidare på själva bloggen.

]]> http://blog.bjornekstrom.se/2009/11/04/blue-highway/feed/ 3