När jag först lade mina tilltufsade och ihoplappade ambientletarvantar på Axel Willners äldre alias (Lars Blek, Porte, Cordouan) så uppstod en kort stund av klarhet. Här låg slitna mp3-renderingar av de, o, så vackra små knastriga kompositionerna på avlägsna och evinnerligt sega servrar – väntandes på en skoltrött skandinav som genom idogt googlande och Last.fm-sökande lyckats hitta fram till gamla nedlagda tyska netlabels. Det var ju så bra och eget. Levande och unikt. Dessutom så fanns det helt plötsligt en logisk förklaring till rytmiken i The Fields mjukt drömska technoeskapader. Willner måste ha använt Jeskola Buzz på precis samma sätt när han gjorde Halvmaune som Over The Ice, bara ett antal år tidigare.

Jag vill även tro att mycket av triumfen låg i att upptäcka det bortglömda. Nog för att jag var en halvlek sen på bollen men scenariot skapade känslan av att finna en slags bortglömd skatt, mitt i den brådaste djungel av electronicanetlabels som tycks ha uppstått under första halvan av 2000-talet. Jag har inte djupdykt i Subsource-katalogen än men jag hoppas Internet har behandlat sidan väl när jag bestämmer mig för att göra det. Det lär finnas mången godbit ibland de märkliga blurfiltrena och den vinröda polishen.

Hur det nu än förefaller med den saken så uppkom tidigare nämnda förnimmelse när jag ungefärligen lika snubbelartat hittade Loscils dronesamling Stases häromveckan. Jag är medveten om att jag tjatar en hel del om Loscil, men det beror bara på att hans musik tar upp en stor del av min tankeverksamhet. De ljudlandskap som Scott Morgan målar upp har ymnigt och förnämligt väglett mig in i sömnen i veckorna två och jag tycker mig ha hittat något särskilt i det här. Stases kan hämtas via netlabeln One.

Även om Stases visar prov på nätetiketternas och mp3-revolutionens storhet så ligger tyvärr vissa saker än höljt i dunkel, trots mina cyberkoloniseringar. Jag har exempelvis inte lyckats få tag i Portes Sarah (Action Biker Farrah Remix). Kanske är det dags att sparka igång gamla goda Soulseek igen.