Antony Ryan och Robin Saville har genom årens lopp gjort många givna elektroniska alster som ISAN. Något av det allra finaste de båda herrarna har lyckats åstadkomma är i min mening deras version av Erik Saties Trois Gymnopédies, utgiven 2006 på Morr Musics dotterbolag A Number of Small Things. De tre korta verken är i den här formen mjukt analogsyntiga med tillhörande lågmäld perkussion, vilket bidrar till en djup och väldigt mysig ljudbild. Jag är verkligen ingen expert på Satie eller modern klassisk musik över huvud taget, men på något vis känns det ändå som att det är så här de tre kompositionerna skulle kunna ha låtit om de skrivits idag.
Det skulle så småningom visa sig att inte heller ambitionen att försöka skapa översikt i skivsamlingen i och med organisatoriskt kartläggande och genomgående reflektioner tycktes fungera. Därför tror jag att jag säger godnatt till tanken om en temabaserad blogg och startar på nytt – igen. På så sätt kan jag avsäga mig all form av ansvar för regelbundet postande, vilket jag samtidigt tror kan framhålla kreativitet och ett mer intuitivt bloggande. Det sistnämnda är positivt i väldigt många aspekter och gör att jag kan skriva om musik i vilken form jag än känner för stunden. Dessutom så är bloggens namn allt för bra för att inte göra något konkret utav.
Med det sagt passar jag på att tipsa om den här obetitlade Lego Feet-låten, som även råkar vara Skam Records första utgivning någonsin. Lego Feet är Autechre innan de började kalla sig för Autechre och vad vi har att göra med är en heltokig electronicahistoria som innehar tidiga vibbar av vad som senare skulle komma att kallas IDM. Gamla breakbeatsprogrammerade trummaskiner samsas med analogsyntrummel och skapar förutsättningar för vad som komma skulle, även om det så klart är svårt att se att se direkta likheter mellan det här och, säg, Quaristice.
